Tri4Help

Dom 200 första metrarna, eller egentligen dom 250 första metrarna då jag i 50m försökte få fast skorna i pedalerna känns bra. Därefter, när jag väl börjat trampa, så är adrenalinet på topp, viljan starkare än nånsin och målet är klart: Nu jävlar ska det köras hårt. 

Och så här tidigt in i loppet, 5-10sekunder, känns kroppen kanon!!! 

Kollar på wattmätaren och ligger på ca 700w. "Jävlar va stark jag blivit" tänker jag. Samtidigt vet jag att så inte är fallet. Men känslan är sån. Precis som vanligt i ett tempolopp. Jag VET att 700w är orimligt att hålla längre än några sekunder för mig. Men det känns ju bra och det går fort. Sänker lite och och snittar 500w dom första 20sek. Också det lååååångt över min kapacitet. Såklart smäller det till efter 200-300m och då börjar racet. MJÖLKSYRA OCH MAXPULS (se graf nedan).

Loppet är som nämnt bara 5km där dom första2 är platt eller knappt märkbart uppför, men sen börjar ca 2km med lite mer lutning. En sån där lutning som gör att man hela tiden irriterar sig på att det måste vara nått fel på cykeln. Man pressar men det händer inte så mycket. Sen med 1km kvar, när man är maxad med syra så börjar backen. Fram hit har jag kört om 5st som startade före mig (30s mellanrum), fortsätter plocka några stycken i backen. Men jääääjkar så jobbigt det är. Man vet att man har lägsta växeln i, me. Försöker ändå flertalet gånger växla ner ytterligare. Jag ställer mig upp, me. Märker att det hjälper inte heller. 

Efter lite nedvarvning har kroppen kommit igen och jag kör en löpövergång och springer 15min i 3:55 fart. Känner mig bra form trots säsongen. Och absolut inte sliten.