Tri4Help

I år hade vi som sagt paddlat några gånger så det kändes riktigt bra och vi gick in med ett gott självförtroende i paddlingen. 

Mitt lilla missöde med armen har såklart varit ett hinder för paddlingen och enligt doktorn så skulle det inte gå att köra alls. Men rehab och läkning har ju som ni kanske läst gått bra och dessutom så märkte jag att paddling är ganska statiskt för biceps så det kändes bra. Inget direkt hinder. 

I år beslutade vi dessutom att byta skor i kanoten. Det funkade bra men tappade lite kurs vid ett av bytena. Tror ändå det var värt beslutet. 

Ledningen var ca 30-45sek till nästa lag Fange/Bergkvist och Reuterwall/Bergek. Inte mycket men det "kantnötta" paddlings-självförtroendet från förra årets katastrofpaddling var tillbaka och jag/vi kände oss trygga. Vi hade att bra tryck och det kändes lugnt med orken. 

MEN båda lagen efter oss närmade sig. Hur F-N gick det till??  Och när dom passerat så gick det fort förbi. Vad gör vi för fel? Kanot har ju varit våran grej!!?? 

Skriken från vårat Support Crew på sidan gick inte att missa. William skrek "men för i helvete pappa, ta i då". När inte det hjälpte så skrek han på Patte istället. 

Hursom, det var inget att göra. Vi kände dock ett visst lugn inför löpningen bara vi kunde minimera skadan/glappet genom att fortsätta stabilt och minimera energiförlusten. Skönt/tur att vi hade skapat en lucka i cykeln. 

Vi växlade ca 20-30sek efter 1:an och 2:an. Hade alltså paddlat ca 1min långsammare. Varför??? Måste testa en annan kanot kanske?!! Men den har ju funkat bra förut?! 

LÖPDAGS!!! Patte har utvecklats mycket i sin löpning och jag har bibehållit min eller ja, kanske tappat lite då det blivit en del löpfrånvaro med armskadan. Men vi var i bra löpform så känslan var bra. Vi gick på lite hårdare i början i år. Enligt plan. Samtidigt hade vi som sagt nära kontakt med gubbarna framför. Nu var det bara att starta jakten! 

Vi körde även i år med lina och den var rejält spänd i början innan vi, men framförallt patte kommit in i andra andningen. Vi närmade oss Fange/Bergkvist men tappade lite på Reuterwall/Bergek. Så vi ställde in siktet på 2orna. Efter nån km sa vi att nu täpper vi till luckan. Kändes bra men samtidigt lite ansträngande. Dom såg dessutom pigga ut. Efter nån km till hade vi återhämtat oss från upphämtningen, fått ner pulsen lite, och jag kände att linan inte var alls lika spänd. Skönt! Patte kändes pigg! Samtidigt upplevdes en viss tung andning hos rivalerna. Så vid en liten backe trippade vi på lite extra och skapade oss en liten lucka. Samtidigt hör vi hur dom börjar prata om lina. Skönt!!! Loppet var såklart långt ifrån klart, men jag kan säga att en viss trygghet infann sig då varken jag eller patte låg på rött. 

Banvallen. En riktigt landmärke och ett stort delmål i Läderloppssammanhang. Här såg vi avståndet till ledarna. Ca 1min. Det var långt och egentligen tändes nog aldrig hoppet om att kunna gå ifatt. Vi hade ju en 2a plats att försvara också. Patte sa att han var pigg och jag trodde honom. Vi tryckte på liiiite till. Eller åtminstone gick lite hårdare vilket lika gärna kan betyda att vi började bli trötta och fick anstränga oss lite mer för samma pace. Oavsett så kändes gapet mot Fange/Berkvist tryggare och tryggare. 

Inne på "målstadion" hörde vi att Reuterwall och Bergek tog hem årets Läderlopp. Det är bara att lyfta på hatten och Grattulera!!! Reutervall tog iom detta sin 3e seger och Bergek sin första. Kul för båda!! Själv så blev det mitt andra och Pattes första Herr-Silver. Tillsammans har vi nu alla valörerna. Grattis också till Fange och Bergkvist som bevakade 3e platsen. 

Foton:

Josefine Ahlin

Lotta Andersson