Racerapport VM Triathlon Del - 1(2) - Förberedelser och Ursäkter
Tråkigt att det är över med en av årets höjdpunkter, men samtidigt skönt att huvudmålet närmar sig och att kroppen känns bättre och bättre förberedd.
Lördagen 27 Juni 2015 kl. 09:35 gick starten för oss Age Groupers i årets ITU Long Distance World Championships i Triathlon. Eliten startade 9:30 med bla Rasmus Henning instartfältet. Såklart ville han knäppa kort...;)
Spektaklet utspelade sig i Motala vid Vätterns strand. Det handlar alltså om sträckorna 4km simning, 120km cykling och 30km löpning.
VM har varit en viktig milstolpe för mig i hela mitt träningsupplägg inför kvalet till Hawaii, dvs Ironman Kalmar,så det har funnits med i tankarna ända sedan hösten 2014 då jag fick klart att jag lyckats knipa en plats i Team Sweden och därmed få representera Sverige. Det var, som jag skrivit om tidigare, inte mitt huvudmål (A-race) men med något som följer med en så länge blir med tiden viktigare och viktigare. I början tänkte jag bara att jag skulle genomföra, men mot slutet kände jag verkligen att jag ville sätta en bra tid. Tvivlandet på mitt planerade, ganska hårda, träningsupplägg ökade och jag ångrade lite att jag inte peakat (toppat formen) lite grann.
Jag brukar ju kalla triathlon lite för "ursäkternas sport". Kanske är samma med många individuella sporter bland oss gubbar och tanter? Men folk ursäktar sig nästan undantagslöst. Framförallt på tävling, men faktiskt till och med på träning. Man har ont nånstans, man har inte tränat tillräkligt, man har fel på materialet, man har inte ätit tillräkligt, man kör nån diet osv. Allt såklart för att höja sin prestation lite grann och kanske ursäkta ett "dåligt" resultat. Dvs. Med andra ord säga "egentligen är jag mycket bättre än så här". Vi kan alla hitta ursäkter eller kanske snarare förklaringar till varför saker blir som dom blir, vilket iof är bra för att kunna utvecklas. Men ibland kan det bli rätt komiskt att lyssna på. Jag är förövrigt inget undantag från detta "fenomen" men jag kan ärligt säga att jag försöker minimera det. Även om det inte märks. Alla har vi olika förutsättningar, intressen, prioriteringar etc. Det är inget nytt eller okänt.
Denna gång blir heller inget undantag. Jag försöker, som sagt, minimera ursäktandet, men trots det kommer nog denna race rapport ses som en stor race-ursäkts-rapport. ;)
Ursäkt 1;
Det hela började ju som sagt ovan långt innan. Jag prioriterade inte denna tävling högst utan fortsatte träna ner mig med sikte på Ironman Kalmar i Augusti.
Ursäkt 2;
Som grädde på moset kommer sen dagen/kvällen innan tävling ett illamående smygandes. Vi (ja, jag gjorde inte så mkt iof...vilket antagligen var problemet!! ;) ) lagade egen tacos i boendet vi hade hyrt i Motala. Illamåendet övergick i 3 nattliga toabesök för att kräkas. Framåt småtimmarna övergår besöken till flertalet (10+) toabesök. Toabesök är ju på tävlingsmornar vanligtvis väldigt frekventa, men detta var inte normalt. SKITFÖRBEREDELSER med andra ord.
Kl. 07:00 försöker jag få i mig mina sedvanliga Äggmackor. Denna gång får jag nöja mig med 1,5st. Försöker också fylla på med vätska eftersom jag tappat en del. Det går, men det är inte bara att fylla på. Magen känns öm. Måste ersätta förlusterna.
7:30 skjutsar Josse ner mig till starten där jag hänger upp tävlingspåsar, fäster gel, pumpar däck och enirgikakor på cykeln. Jag känner mig illamående av bara tanken på att äta detta lite senare. Men vet också att om det ska finnas nån rimlig chans att ta mig i mål så måste det i förr eller senare. Självklart så stressar jag IFK Sala kompisarna (Peter, Mirre och Stefan) så gott det går trots mitt "underläge". Alltid lika roligt när vi (eller kanske mest jag!?) tjatar innan tävling.
Efter checken av material så går jag och Peter upp på hans hotellrum som ligger helt perfekt 10m från Transition med utsikt även över simbanan.
Väl på hotellrummet varvar vi ligga på säng/soffa med toabesök. Peter kräktes inget på natten vilket skulle visa sig vara synd för hans del då det hela började på loppet för honom. För mig visade det sig att det värsta nog var över, iaf kräk-mässigt. Uppe på rummet började jag även smutta på en Powerade energidryck. Bra då den innehåller både energi och elektrolyter. Chansar också på att trycka i mig en Gainomax som var tänkt till efter loppet. Den togs emot. Nu, med mindre än en timme till start går jag på toaletten för sista gången. Finns inget mer, även om magen fortsätter att signalera. Det ger mig ändå ett lugn. Jag har inget mer att få ut. Jag börjar även gå på toa för att kissa, vilket är ett tecken på att vätskan börjar fyllas på i kroppen. 30min innan det är dags för mitt livs första VM-Start drar vi på oss våtdräkterna och går ner till området. Jag frågar Peter om han hade kört detta om det bara varit ett planerat träningspass. Vi var båda överens om att vi hade stannat kvar i sängen.
Men ska man tävla i VM så ger man FAN inte upp!! Så är det bara!! Snart går starten och då kommer ett första besked på hur detta kommer att gå.
Självklart har jag fler ursäkter....läs vidare i Del 2!! ;)
