Tri4Help

I lördags var det dock dags för ett delmål i huvudmålet, att ta sig till Ironman VM finalen på Kona/Hawaii. Det målet och den drömmen dog snabbt tyvärr. 

Det är lätt att säga att man är i bra form när man inte behöver, eller för den delen, kan bevisa något. Men trots min sjukvecka för en månad sedan kände jag att formen var riktigt god. Mitt träningsår har ju varit helt fantastiskt, högre volym OCH intensitet. Mina formtoppningspass (3-2 veckor innan race) gick över förväntan. Jag sprang och cyklade fortare/hårdare än förra året, men med lägre ansträngning. Dessutom återhämtade jag mig snabbare mellan passen. 

Gjorde ungefär som åren innan med mat och träning raceveckan. Sov hyfsat natten innan. Lätt men länge. 

På racedagen gick jag upp 3:50 ...ÄNTLIGEN VAR DAGEN KOMMEN!!!...för att ta en dusch, smörja in mig med solkräm och därefter äta frukost.  Kändes avslappnad, skulle dessutom bli bra väder, inte värre vind än för 2år sedan, men från ett litet annat håll. Mer östlig än syd, sydväst. 

Frukosten bestod av ägg och vitt bröd för att undvika fibrer för att ge magen nått lättarbetat. Frångick tidigare concept och tog lite keso. Självklart fyllde jag på med lite extra vätska. 

Kl. 05:00 började jag och Kompisarna Fredrik Modin och Gerd Mütze promenera ner till växlingsområdet. Pirrigt och spänt, men riktigt laddad. 

I växlingsområdet kollade jag att påsarna fortfarande var hela och att inget saknades. Jag pumpade cykeln och SJÄLVKLART kollade jag växlarna. Ville ju inte ha en upprepning från Motala. Allt funkade! 

Kl 6:30 hade jag fått på våtdräkten och vi (ett stort gäng från IFK Sala plus några till) rörde oss ner mot simstarten. 

Nu var det nära. Det var själv-seedning så jag ställde mig i 1:10 gruppen. Dvs. Vi som tänkte simma på ca 1 Tim och 10min. Lite snabbare än vad som kanske var möjligt. 

Kl 06:55 gick starten för proffsen och 07:00 startade vi Age Groupers. Äntligen började vi röra oss mot starten...några minuter över 7 fick jag äntligen kliva i. Såklart mycket spänt. Skulle jag klara att leverera?? 

Tydligen blåste det ordentligt. Som sagt inte värre än tidigare år, men från öster. Det gjorde tydligen att det blåser rakt in i Kalmar och vågorna var brutala. En bit ut hörde jag funktionärer säga att det var upp till 2m, dal till topp. 

Vågorna gjorde att jag ganska tidigt, ca 300m, kände en obehagskänsla i kroppen. Kände mig yr och sjösjuk. Har hänt förut, men har varit kontrollerat så länge jag fortsatt jobba. Så det var bara att fortsätta. Tanken slog mig att det får inte bli värre. Jag måste få till en bra cykling om jag ska klara en kvaltid. 

Simningens blev inget bättre. Kände mig värre och värre och efter 2000m så började jag spy. Flera gånger. Allt bara snurrade. Nu kände jag att loppet var kört. Lyckades ta mig till kajen där jag fick hjälp uppför stegen, ca 2m, av en funktionär. Nu tändes dock ett hopp. Jag behövde inte bryta. Så jag la mig ner blick stilla för att få världen att sluta snurra. Trodde efter några minuter att den gjort det. Så ställde mig upp för att försöka. Nu insåg jag att det inte skulle gå. Karusellerna i huvet fortsatte. Fick rapportera att nr 141 ville bryta. 

Det blir inte alltid som man tänkt sig men kan iaf säga att att detta var inget jag egentligen kunnat förbereda mig på. Åksjuka och sjösjuka är nått jag levt med hela livet. Det sägs att man kan lindra det genom viss träning så får väl jobba mer med simning i öppet vatten framöver. Men det tar vi sen! 

Avslutningsvis måste jag igen tacka ALLA som hört av sig via alla tänkbara kanaler och beklagat. TACK!! Jag blir alldeles rörd. Självklart är jag ledsen och besviken men detta är inte allt i mitt liv såklart. Även om det är det jag mest skriver om här. Jag märker också hur mycket denna del av mig påverkar mina barn William och Lea. Ja även min fru Josse. Barnen blev kanske ledsnare än jag att det inte blev Hawaii i år. Kanske har det blivit nått fel när ens 10åriga dotter gråtande kramar om en och säger "du är jätteduktig ändå Pappa!!" 

 Nu är det revansch som gäller...återkommer med nya planer och mål. Var så säkra!